Jag har ungefär 15.000 bilder och videoklipp på min externa hårddisk. 15.000! Och ändå har jag inte ett enda videoklipp på min farfar. 

 

För jag tog honom för givet.

 

Han hade funnits där i hela mitt liv, så vart skulle han försvinna? Jag hade ingen anledning att filma honom, för han skulle alltid finnas kvar. 

 

Igår när jag lämnade en blomma hos honom

kom tårarna igen. Som så många gånger innan. Bättre blev det inte när jag för första gången på 16 månader hörde hans röst och skratt på ett videoband som farmor hade. Jag vet att jag har saknat honom under denna tid, men hade nästan glömt bort just hur mycket. 

 

Och jag bröt ihop igårkväll. Likt en flodvåg av sorg. Och samma tomhet fyllde upp hela mitt bröst. Den tomhet som jag överväldigades med den 29 maj 2012