Jag unnar mig själv att längta hit ikväll. Jag vill eftersträva att bli en mer leva-i-nuet-person, men ibland får man fuska. Som ikväll exempelvis. När jag är helt grötig i halsen och antagligen har fått en härlig halsfluss. Då längtar jag hellre hit, till bysjön. En liten pärla som öppnar upp sig mitt i skogen efter en snirklig stig. Där det nästan aldrig är några människor. Bara ljudet av precis ingenting och tårna som möter det ljumma, långgrunda vattnet. Och hela mitt inre fylls av välbehag och ger mitt energiförråd en skjuts uppåt.

 

Jag älskar det så himla mycket.