Ci vedremo lassu, angelo.

Jag, en 24 årig kvinna, är kär i en människa som jag känt och varit tillsammans med i lite mer än ett år. När vi går omkring på stan och håller hand är det ingen som dömer oss. Vi kan pussa varandra offentligt utan att några blickar dras till oss. Det är ingen som ifrågasätter eller har några åsikter om vår kärlek. För det handlar nämligen om helt vanlig heterosexuell kärlek. Kärlek mellan en kvinna och en man, så som det ska vara.
Eller?
 
Dessa tankar dyker upp när jag ser på filmen ´Holding the man` vilken handlar om kärlek, även den, men inte "vanlig" kärlek, nej, det är nämligen ett homosexuellt par med på filmen, kan ni tänka er något så konstigt? (Ironi om det inte framkommer) Två män som vill hålla hand med sin älskade utan att få dömande blickar. Kunna pussa på sin partner, oavsett plats på jorden.
 
Filmen berör situationer och ifrågasättanden som jag som hetero aldrig någonsin kommer att råka ut för. Jag kommer aldrig bli drabbad eller utsatt för glåpord, hån eller blickar för att jag älskar min kille. Den tanken och insikten jag slås av är så svår. Varför kan inte bara samhället låta kärlek vara kärlek och att människor kan få älska vem de vill.
 
Se. Filmen. Ph/Google.
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: