17 juli

Livet är så oerhört skört. I vardagen som bara flyter på, med smågnabb om stort som smått är det alltid att en glömmer, vad som är viktigast i slutändan. 
 
Som min pappa alltid säger 'huvudsaken är att man är frisk och kry, allt annat kvittar' och just det har vi fåt vara väldigt förskonade från, lite ångest här och där och en o annat nageltrång som har fått opererats, men annars har vår familj haft tur. 
 
Till nu. 
 
När pappa sa att han hade cancer blev det som en utom-kroppslig upplevelse, det händer alla andra, men inte oss. När mina cellförändringar fortfarande inte läkt och en går och funderar på det också. Och när jag får ett meddelande av min lillasyster, min älskade och andra halva, att hon och Niclas förlorat deras andra barn inatt, det är inte sant. 
 
Varför undrar man. Varför drabbas vissa och inte andra? Varför blev inte de förskonade då de redan förlorat en liten bebis för några veckor sedan, nu skulle ju denna tvilling klara det. Min älskade lilla trollunge Johanna. Smärtan en känner när man inte kan göra ett skit. Inte ett dyft för att trösta varken min älskade pappa eller min Johanna, otillräcklighetskänsla och en känsla av hopplöshet när dessa hemskheter händer med två i min familj på bara några månader. 
 
Jävla skitdag. 
1 kommentar

Dalarna pt1

Lördag:  
 
Jag låg, som tidigare nämnt, pigg och vaken på morgonen medan min sambo låg och sov. När jag hade lyckats få upp honom (kul för det är han som är morgonpigg alltid annars) så drog vi med oss frukosten och satte oss nere vid en brygga vid vattnet. Såg ut över Ludvika och blev hänförd över utsikten. Tänk att lite vatten kan göra mig så tagen. 
 
 
Vi drog vidare norröver mot Borlänge där vi besökte Kupolen, Mellsta där vi satt och vilade på en brygga innan vi tog en promenad i en hage med Highland cattles. 
 
 
Efter lite shopping och promenixande tog vi en fiKa, när vi väl hittat rätt, på Gammelgården. Oskar var nog ganska rädd för mig där ett tag, kvinnan som styrs av sin hunger. Nåväl, efter en kopp kaffe & macka så hade jag fått ny energi. 
 
Därefter styrde vi bilen längre utöver, mot vår slutdestination: Rättvik. 
 
 
Synen vi möttes av när vi kom till fram var helt spektakulär och orten i sig var verkligen en pärla. Vi gick upp längs de 143 trappsteg som fanns i utsiktstornet Vidablick, som ligger 352 m.ö.h. & det var en bra dag att se ut över Dalarna. Efter turen upp i tornet intog vi en lunch innan vi gick på den 628 m långa brygga som finns vid Siljan. När vi kom längst ut på bryggan, vid en liten ö med björkar och en liten glasskiosk, hade det precis varit ett bröllop. Så härligt ställe att förklara sin kärlek för varandra. 
 
Bilder från konserten kommer snart och kanske ett litet videoklipp. Stay tuned. 
 
0 kommentarer

Just nu:

.. så ligger jag bredvid Oskar på en, gissar på 1,05 madrass, i min svärfars husbil. Jag ligger och lyssnar in fågelkvittret utanför och piggnar till av solljuset som redan (06.10) strilar in mellan gardinerna. Vi har en heldag framför oss här i Dalarna, då vi ska försöka turista lite, kanske ta årets första dopp och slutligen besöka Dalhalla där konsert och middag väntar. Det är inte konstigt att jag ligger vaken här och är hur förväntansfull som helst. Har sovit jättebra och ska fixa fram lite frulle till min grabb strax. 
1: En vilopaus efter många timmars bilkörning. 
2: Utsikten jag vaknade till. 
 
1 kommentar