Nunnedalen, Öland

 
Om ni inte har besökt detta ställe innan, vilket jag inte hade gjort innan Oskar introducerade det för mig, så
måste ni göra det. Att strosa omkring längs denna led är magiskt. Att se all den härliga, prunkande, murgrönan som sträcker sig längs med leden och alla gigantiska blommor i nyanser av blå, lila, vita och gula. Som att det inte räcker med blommorna, träd som slingrar sig i den trolska miljö så får man även utsikt över Kalmarsund. Magi. 

Fredagskänslan

Hej.
 
Ytterligare en månad har passerat sedan jag skrev något här senast. Det blir allt längre mellan inläggen och det är synd eftersom det är en fantastisk dokumentationsmöjlighet. 
 
I alla fall.
 
Fyra av fem veckor har avklarats på min VFU. En vecka kvar. En vecka. Det är otroligt för sedan är det bara fem veckor kvar till examen. Herregud, det är så mycket känslor inom mig just nu. Nu släpper vi det och återgår till det jag tänkte ha med i inlägget. Bilder. Som alltid. Låt oss kika på vad mobilen har att erbjuda:
 
 
Vi hade "syskon-dejt", som jag nämnde i föregående inlägget, att 4/5 ändå kunde är bra jobbat. Vi shoppade på affärerna ute vid Hansa city, åt lunch på Pinchos där Kalle förundrades över storleken på besticken och Johanna råkade klicka i två efterrätter (tur att jag kunde offra mig och äta den då). Innan de åkte hemöver körde vi lasergame som var lika roligt som alltid. Vilka som vann låter jag vara osagt. 

 
En kväll i mars bjöd svärisarna med oss på hyttsill vid Pukebergs glasbruk. Det var bluesband, god mat med flsäkfilé och sallad mm, god dricka och gott sällskap.  
 
 
Dagen efter hyttsillen åkte jag mot Målilla, där hade Johanna styrt våffelkalas då det var våffeldagen dan efter. Smakade underbart, hon lyckades med konststycket att få dem sådär härligt frasiga mmhm. Härligt att få träffa Johanna då vi inte ses allt för ofta. 
 

På kvällen var det show i Linköping. Ann-Sofie, Johanna och jag åkte dit och intog mat på pizzahut innan vi åkte och tittade på Hannah och Amandas avslutningsshow. Kom några tårar i slutet.. Fredagspodden har ändå varit en stor del av mitt liv och det har varit härligt att några har pratat så pass öppet om psykisk ohälsa vilket har fått mig att våga prata högt om det med.
 
Att vara en del av en familj där vi består av 17 medlemmar med alla syskon, syskonbarn och respektive, där (nästan) alla firar födelsedagar, gör att det blir mycket kalas. Först ut var det kalas för Johanna som fyllde 24 år. Min härliga svåger (som aldrig firar sig annars) fyllde 40 så Ann-Sofie styrde kalas. Fick ingen bild på honom, men en selfie med min "klon" som Oskar uttrycker det, och Johanna. Slutligen var det kalas igen för Johanna med tjejerna. SÅ behövligt att träffa & hänga med er. Älsklingar!
 
 
Hade spakväll med dessa tjejer. Vilket i praktiken innebär en ansiktsmask, mycket vin och god mat. Helt i min smak. Frida passade på att få håret färgat också. Mysig kväll med fina tjejer.
 


Never. Ending. Story. Kalas! Mormor. 75 ändå. Jag bakade kakor och hjälpte lite innan övrig familj kom. Det går att säga så mycket om mormor. 




Avslutar med denna bild. Vad menar han egentligen, den där Oskar, vadå klon?! TREVLIG HELG.