Låt mig presentera er för min andra halva, min bästa vän, den jag kan tjaffsa mest med, gråta inför ett miljontal gånger, skrika åt och vara arg på. Skratta med och bara sitta tyst brevid och njuta av det bästa sällskapet. De saker jag inte kan säga till henne, finns inte. När jag började om en klass och hamnade med alla de vänner jag har vid min sida nu, så var det Ellinor, från första stund, som jag tyckte verkade snällast och som jag ville bli bästis med direkt. Jag var avundsjuk på henne och hennes gamla bästis för jag tyckte Ellinor verkade vara en så jävla bra vän och härlig människa. Mer rätt kunde jag inte ha. Ellinor är en sån människa som man aldrig kan ha tråkigt med, för hennes gulliga kommentarer(som hon inte alltid hinner tänka efter innan de lyckas komma ur munnen) är bara klockrena. Hennes fantastiska lösningar på alla problem jag har. Och även att jag svamlar på om samma problem eller världens skitsak, så finns hon alltid där och tröstar mig om och om igen. Många säger "Jag kommer när som om det är någonting, hur mycket klockan än är, ring mitt i natten om du vill." Men Ellinor är en sådan vän som menar det hon säger också, jag har ringt henne flera gånger mitt inatten och 10 minuter senare är hon vid min sida. Detta kommer inte fungera nu när hon flytttar, men jag vet att oavsett distans så finns hon alltid där. För det vänskapsband vi delar har jag aldrig sett mellan två andra människor. Hon känner mig ärligt talat, bättre än jag känner mig själv. Hon är mer omtänksam än någon annan jag vet. Hon har funnits för mig de stunder jag har känt att livet varit totalt värdelöst och hållit min hand när jag behövt det. Också när jag har känt glädje och delat den med henne. Jag känner en samhörighet med henne som jag aldrig har gjort med någon annan vän i mitt liv. Vi kan vara så grymt lika på vissa aspekter, medans andra saker kan vi inte vara mer olika. Trots dessa olikheter och våra otaliga tjaffs så håller vi ändå ihop. I vått och torrt. Jag har aldrig tröttnat på henne, vi ses eller pratar nästan konstant. Om vi inte ses, så skriver vi sms, ringer, skriver på facebook. På fredag flyttar hon, jag kan inte gå bort till henne om jag är ledsen eller vill ses. Men som tur är finns telefon och skype. För att vara bästa vänner måste man inte ses varje dag, så länge man vet att den andre finns där hela tiden så räcker det. Ibland kanske det inte kommer kännas lika bra, men detta är ett steg in i ett nytt kapitel utav vårt liv. Jag släpper inte taget om dig bästis, alla våra fina minnen vi har tillsammans. Fler kommer det att bli, det vet jag. Älskar dig så mycket fina bästa vän, "you can be my wingman anytime"