Det är inte konstigt att jag väljer att kalla min mamma för min idol. Som hon har kämpat genom sitt liv, alltid med andras välmående, framför hennes eget, i fokus. Hennes yrkesval är inte heller otippat med tanke på hur hon är som person. De som har träffat min mamma får framförallt ett intryck: Snäll. 

      När jag var mindre och fick benämningen "snäll" som min bästa egenskap- såg jag det som något negativt. Det låter så tråkigt att bara vara "snäll". Åren har gått och ju mer jag tänker efter desto mer inser jag vilken otroligt fin egenskap det är- att vara snäll. Begreppet snäll associerar jag till någon som är genuin och godhjärtat och det är precis vad min mamma är. 

     För ett och ett halvt år sedan började hon studera efter många års uppehåll sedan gymnasiet. Hon var så nervös och orolig- med all rätt. Att börja studera efter många års arbete, bildat familj och fått en trygghet i det, att sedan lämna den tryggheten för att återigen studera när man har passerat 50 år är fasen inte dåligt gjort. 

    Jag har aldrig tvivlat på att du inte skulle klara det mamma, men varje gång du har berättat om dina fina betyg har jag blivit så jäkla glad. Du har varit så ambitiös hela den här tiden, hängiven dina studier och hela tiden med motivationen på topp. Du är så himla bra mamma och imorgon ska jag tillsammans med resten av den fina familjen vi delar, fira vår bästa person, vår älskade mamma som nu äntligen är färdig undersköterska.