Hej.

Enligt tradition tänkte jag sammanställa året lite, så som jag alltid gör när det börjar närma sig nyårsafton. Den här gången tänkte jag försöka välja ut en händelse eller något tillfälle från månaden som jag minns särskilt mycket. Vi får se hur det blir. Nu kör vi!

 

januari, sälenresan.

. som jag åkte iväg på tillsammans med mina studiekamrater på idrott & hälsa linjen blev verkligen ett minne för livet. Det var väldigt utmanande men också väldigt spännande att prova på längdskidåkning, och att åka skidor igen efter nästan 10 år sedan sist. Och att faktiskt uppskatta det dessutom. Fina minnen.

februari, när pappa fick cancer.

Att höra sin mamma säga på telefonen det som jag redan visste men inte ville tro på. "det var cancer" det kändes overkligt och under det halvåret som pappa hade sin cancer i kroppen tror jag att jag forfarande inte kunde acceptera det. Jag tog det väldigt lätt och jag tror att det var en försvarsmekanism. Förnekelse. Att cancer är något som drabbar andra men inte oss, att hemskheter händer i andra familjer men inte vår, så var mina tankar fram till den dagen jag fick reda på det beskedet. 

mars, vfu med fokus på idrott.
Att höra att vi skulle genomföra vår praktik på högstadiet istället för låg och mellanstadiet som faktiskt är vår utbildning, kom som en chock, dock var det fem lärorika veckor ändå och jag tror att jag växte ytterligare i min lärrarroll. Oerhört tacksamt att få genomföra praktiken med Victor också, en pedagog som jag verkligen ser upp till.

april, när jag fick reda på att Johanna var gravid

Den 15 april hade jag flera missade samtal och meddelanden på min telefon och jag blev nervös såklart att det hade hänt något. Ringde upp min syster och fick en chock under samtalet när hon avslöjade att hon var gravid. Hon skulle bli mamma. Blev så otroligt glad då jag visste hur gärna de ville ha barn. Och för att Johanna är den viktigaste personen och jag vill bara att hon ska vara lycklig.  Dock blev det inte så, denna gång.

maj, när min bror gifte sig.

Den 27 maj var nu kommen, dagen som vi alla längtat efter och planerat för månader i förväg. Jag och Johanna fick äran att vara toastmasters, så det var mycket fix och styr för att allt skulle bli bra för brudparet. Det är kämpigt att planera för man vill ju att alla ska bli nöjda och kvitto på det kom när jag såg lyckotårar och glädjen lysa i deras ögon när vi visade upp filmerna som vi hade styrt med. En fantastisk dag med oerhörd värme i både hjärta och temperatur. 

 

juni, fika vid Arboga.

På nationaldagen tog jag och Oskar med oss biskvier som jag hade bakat och kakor med oss ut till Bäckebo. Vi packade in oss i bilen med Steffe, Marie och en blåbärspaj som Steffe hade fixat. Väl framme vid Arboga gick vi en promenix längs med vattnet innan vi satte oss på en stenklippa och intog all fikat. Så mysig stund. Och att fika utomhus, eller äta utomhus överhuvudtaget kan vara det härligaste när det är varmt och skönt. 

juli, Johannas missfall.

När jag var påväg till jobbet plingade det till på mobilen igen och jag kikade lite snabbt, det var från Johanna. Och jag såg bara orden "sjukhus, ambulans, missfall" nej, nej, nej! Vad händer!? Panik och tårar. 

 

Då hade hon fått missfall. De fick reda på första ultraljudet att det skulle varit tvillingar men att den ena inte hade klarat sig, nu hade den andra lilla gett upp också. Fan också. Att stå bredvid någon man älskar så sanslöst mycket och inte kunna göra något kan vara det värsta som finns. Det var en tuff tid efter för min älskade syster, men nu börjar hon komma tillbaka. Min älskade syster.