Mamma är den jag pratar med varje dag, hon känner mig utan och innan, hon har alltid funnits där hur illa jag än har behandlat henne i mina svåra stunder. Hennes hjärta är av rent guld och ondska är inget som går att kopplas samman med henne över huvud taget. 

 

Därför var paniken så sanslöst hög när jag fick reda på att hon och pappa åkte i ilfart in till sjukhuset för att hon hade blodförlust och med ett blodvärde på 79 när det bör ligga runt 130. Det hade gått ned från 86 på bara några timmar. Alltså det var det sjukaste. Jag trodde där och då att min mamma på riktigt skulle dö. Ingen luft kom in i mina lungor. 

 

Som tur var gick det bra. Dock har hon fått åka in och få blod igen efter den gången, men nu med tätare kontroller. Senast idag (6 dec) bråkade jag med henne om att hon skulle dricka blutsaft för att få upp blodvärdet som nu låg på 104. Bråkas och kivas för att hon måste ju finnas kvar hos mig alltid alltid. Det är ju min mamma. 

 

 

En tvåårsdag kan man spendera på ett hotell i Ronneby om man vill så gjorde vi iallafall. Så oerhört härligt att bara gå runt och ta det lugnt. Gå på SPA, få massage och äta massa gott tillsammans med min kärlek. Känns så häftigt att jag bara älskar den här grabben mer och mer för varje dag som går.

Ellinor och jag har känt varandra i snart 12 år och något som vi brukade göra ganska ofta både på högstadiet och gymnasiet var att gå promenader i Målilla. Något som vi båda (?) uppskattade, haha. Något som jag saknat och tvingade därför ut Elly på en promenixare i Hultan när jag sov över hos henne. 

 

Den tjejen är min bästa vän och det är vid tillfällen som dessa, när vi går runt och diskuterar våra yrkesroller, våra liv och stora och små ting som har hänt oss som det blir extra tydligt. Vi är ofta varandras motsatser och har tjafsat mycket genom åren men ändå finns det något där som jag inte har upplevt med någon annan människa. Hon är min person. 

Efter ha fixat vår tredje praktik av fyra som vi har i vår utbildning, styrde vi med vår första afterwork sista dagen på praktiken. Vi bjöd in Frida också såklart. Det var en jättemysig kväll och jag känner mig oerhört tacksam över att jag hamnade i den där skolgruppen för 2,5 år sedan. Nervös som jag var när jag skulle påbörja en ny utbildning och min första tanke var "det här kan bli spännande..." när jag möttes av två stycken halventusiastiska gruppmedlemmar i form av Michael och Victor. Dock blev det ju jäkligt bra och jag har hittat fina vänner i dessa människor. Tacksam för det. 

 

Första bilden från Aw:n och andra bilden från middag i Sälen by.

 

Nu har årets sista månad passerat och vi har en ny sifdra som vi ska skriva in vid datumet. 

 

Det är svårt att välja någon händelse från denna månad som har utmärkt sig, det har varit så mycket fina stunder med familjen under denna månaden och jag avslutade med ett fantastiskt nyårsfirande som kommer i ett separat inlägg. 

 

Dock minns jag denna känsla extra tydligt. Efter att jag hade kört ett morgonpass på gymet med Frida och jag skulle gå hem till oss där Nova låg och sov. Solen strålar lyste så klart och luften var krispigt sval.

 

Ett härligt ögonblick och en passande klyschig avslutning på denna årsresumé. 2017 var ett väldigt tungt och jobbigt år för 3/6 personer i min familj. Som närstående känner man sig aldrig tillräcklig. Nu blickar vi framåt med 2018 i tanken där examen väntar, jobb och tja, vem vet? Nu kör vi!