Examen 2018 del 2
Bilder i inlägget är tagna från klasskompisar+ respektive, mamma, svärföräldrar.
Hej!
Ja vart ska jag börja egentligen det finns så mycket att säga kring dagen som snart var för en vecka sedan. Många kanske inte tycker att det är någon stor bedrift eller så märkvärdigt att ta examen, men det gör jag, allt som går att fira i livet ska man göra tycker jag. En lever bara en gång.
Dagen började väl runt 05.30 då jag inte kunde sova längre efter att ha legat & vridit och vänt på mig för att jag var rädd att försova mig. Jag gick upp i lugn och ro, började fixa iordning och sminka mig, fixa frisyr och prova smycken till min outfit. Satte på dagens första kopp kaffe (som att den ens behövdes med allt adrenalin), okej kanske ni tänker hur nervös kan man vara? Men jag skulle nämligen hålla tal, visserligen tillsammans med två kompisar, men ändå för ett nästan fullsatt Kalmarsalen.. Jag undrade vad jag hade gett mig in på.
Oskar vaknade och peppade mig, jag skrev till Elly som gav ytterligare pepp som bara en bästis kan göra. Jag tog på mig kläderna, som Johanna hjälpt mig hitta, och Oskar skjutsade mig bort mot hotell Witt där frukost skulle intas.
Väl framma på hotellet var jag först på plats. Klockan var 07.30 och runt 08 hade nog alla som skulle, anlänt. Vi gick in och plockade på allt gott som fanns där. En grym start på dagen och en bra uppladdning inför det som stundade. Här har ni alla som medverkade på hotellfrukosten, plus fotografen Moa.
Innan jag, Michael och Tobias skulle in och testa ljudet vid 9.10 samlades klassen nere vid vattnet för att ta en klassbild. Tror dessa blev de bästa som kom med:
Vi testade ljud och fick prova på hur det kändes att stå där uppe på scenen. Vilket förevigades i detta kort:
Efter vi hade testat ljudet fick vi gå upp och invänta de andra studenterna så vi stod och övade på talet ytterligare, stakade och blev ännu mer nervös.. De andra kom och vi inväntade att få gå in. Goliat med Laleh spelades i högtalarna och Tobias gick in först. Tror att jag inte andades på hela vägen ner..
Sedan avlöpte talen två av våra lärare höll tal som jag tror de kan ha sagt både en och två gånger innan, men likväl fint. TreO spelade och sjöng fina låtar. Sedan var det dags för oss. Oj oj oj. MEN det gick bra. Jag hördes klart och tydligt (lite väl tydligt när man lyssnar i efterhand, haha) publiken, och klassen verkade uppskatta det. Så det kändes sjukt bra. Trodde aldrig i mitt liv att jag skulle göra något sånt. Väldigt stort för mig och egoboost för självförtroendet.
Efter detta stora moment var avklarat skulle vi upp på scen igen. Blev uppropade en i taget och vi fick ta emot en blomma från universitet. Applåder från publiken innan vi fick gå ner och resten av lärarna fick gå upp och ta emot sina blommor.
Cermonin avslutades med sång innan vi sa hejdå till alla i klassen och delade på oss.
Jag hann ta kort med viktiga personer som jag haft lyckan att träffa genom utbildningen. Så tacksam för det.
Innan vi lämnade hann jag ta lite bilder med familjen också:
Denna bästa var ju på cermonin också. Så härligt att få en Jennykram innan jag skulle ha tal, dock är detta kort taget efteråt:
Johanna avlägsnade och vi andra gick till E.A.T och åt härlig buffé och nerverna började lägga sig.. Kände mig lyckosam över att mina fantastiska föräldrar, min lillasyster, svärisar, min älskling och mormor ville komma och dela denna dag. När vi ätit åkte vi hem och gjorde nästan ingenting resten av dagen. Vi intog ett glas mousserat för att fira och somnade nog efter 9. Helt slut. Men så tacksam och så lycklig.
